Identitetsövergång

Jag ser mitt efternamn som ogift och tänker: Va konstigt det ser ut!

Min identitet som fröken håller på att närma sig fru. Det känns konstigt att det kommer så tidigt.

4+ månader kvar…

Genombrott!

Har haft en tuff eftermiddag, eller egentligen flera, men det är en annan sak. Fienden har tjötat och jag har haft väldigt svårt att koncentrera mig.

Bestämde mig till sist för att allt jag fick gjort var bra, oavsett om det borde räknas som jobb eller inte (med tanke på vad som finns i inkorgen var jag rätt övertygad om att en hel del skulle bli jobbgrejer i alla fall så jag var inte så oroad egentligen…). Självklart kan man inte göra så varje dag, men det var bättre än att vara förlamad av dåligt samvete.

Började svara på ett mail från min europeiske ledare för Mission Adventures. Bland annat frågade han hur det var eftersom vi inte hörts av så mkt på senaste. Jag svarade ärligt och ganska långt. Skrev inte varför vi inte hörts av, vet att det dels berott på att han hade väldigt mycket att göra i höstas, men också att jag varit besviken på honom för en sak som hände, och tror att han var besviken på mig för samma sak. Det som varit spelar liksom ingen roll. Det är bättre att börja där man är nu. När jag sitter där och skriver så är det som om något släpper – alla knutar löses upp. Det finns inget bra med att gå och vara besviken, varken på andra eller på sig själv.

Det är så häftigt, att det bara släpper!
Det flödade över så jag skrev ett till mail, till den andre europeiske ledaren som jag också haft lite svårt för. Kanske för att jag varit avundsjuk på hans förmågor och ansvarsområde, eller bara för att vi har olika humor, jag vet inte riktigt men det är som om förlåtelsen och kärleken bara flödar över! Jag är så tacksam för allt det arbete han lägger ner och för hans och hans familjs öppenhet om vad som händer i deras liv. Så gott!!

Prisa Gud för under som bara händer! Fantastiskt!!

Nu ska jag fortsätta jobba! Hoppas kunna träffa J ikväll också! :-)

Kram!

Okoncentrationen!!!

Aaaah! Blir tokig på den här okoncentrationen som huvudvärk, Facebbook och pojkvän ger en!

Tror egentligen att det mest är sociala medier som ger en den – för det är så lätt att fastna i sånt som ska uppdateras, och det jag jobbar med annars uppdateras inte av sig själv – det uppdateras bara när jag gör något…

Testar videoredigering och ser om det går bättre!! :-)

Jesu nåd

Jag har kommit på hur jag ska tänka när jag kommer på att jag vill ha något jag inte vet hur jag ska kunna skaffa – om det så handlar om matvaror, jeans eller en resa till USA – “Din nåd är allt jag behöver Jesus!”

Det säger dels att jag inte behöver oroa mig – jag kommer få allt jag behöver, och jag får tänka på Jesu nåd. Att Han har dött och uppstått för mig och alla människor! Det är fantastiska saker att tänka på, då behöver jag inte oroa mig – bara le och dela Guds kärlek med andra!

Gud älskar invandrare

Läste denna text i kyrkan idag. Vill skrika den från hustaken!

5 Mos 10:17-21

Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig.

Gjort något bra

Jag har ikväll läst att man ska va stolt för det man gör, annars slösar man bara andras tid med att visa det.

Då kan jag berätta att jag är stolt för denna film jag har gjort. Det enda jag inte gjort är musiken, men jag har klippt den själv!

Jag har fotat, filmat, regisserat, klippt och producerat den! Fotat och filmat med min mobil, lärt mig var mikrofonen sitter, och idag lärt mig att det hade varit mycket bättre att ha använt headsetmikrofonen… Men det blev ändå ganska bra!

Framför allt hoppas jag att det inspirerar människor att komma med på OS outreachen med Mission Adventures nästa år!

Höst

DSCF0141

Det är verkligen höst nu! Det går inte att undvika!

Bilden är tagen för någon vecka sen, dagen då jag tjöt till och sprang ut och fotade som en galning. Varför? Jo för att kameran äntligen fungerade. Den hade legat i byrålådan i nästan ett år eftersom den hade slutat fungera. I ärlighetens namn var jag lite sur på Gud att han inte hade gett mig en ny kamera som ersättning för den som inte fungerade. Men så hade inte skett. Nu förstår jag det bättre, vad skulle jag med en ny kamera till om jag redan hade en som fungerar?!

Jag vet inte varför, men jag bara bestämde mig för att testa kameran en gång till. Det har jag gjort flera gånger förut, men eftersom det var längesen så bytte jag batterier för att ge den en chans till. Den funkade!! Där av tjutet och att jag sprang ut i den ljuvliga höstsolen och tog massor av bilder.

Testade att ladda de gamla patterierna, men fick samma resultat – ingenting. Det betyder alltså att min kamera legat i byrålådan i 11 månader p.g.a. dåliga batterier. Det känns lite surt, men samtidigt är jag ju väldigt glad att jag har en kamera igen! Jag älskar mina bilder! :-)

Allt gott!

PS. Det är meningen att jag ska synas på bilderna!

DSCF0138