Tror egentligen att det mest är sociala medier som ger en den – för det är så lätt att fastna i sånt som ska uppdateras, och det jag jobbar med annars uppdateras inte av sig själv – det uppdateras bara när jag gör något…

Testar videoredigering och ser om det går bättre!! :-)

Det säger dels att jag inte behöver oroa mig – jag kommer få allt jag behöver, och jag får tänka på Jesu nåd. Att Han har dött och uppstått för mig och alla människor! Det är fantastiska saker att tänka på, då behöver jag inte oroa mig – bara le och dela Guds kärlek med andra!

5 Mos 10:17-21

Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig.

Då kan jag berätta att jag är stolt för denna film jag har gjort. Det enda jag inte gjort är musiken, men jag har klippt den själv!

Jag har fotat, filmat, regisserat, klippt och producerat den! Fotat och filmat med min mobil, lärt mig var mikrofonen sitter, och idag lärt mig att det hade varit mycket bättre att ha använt headsetmikrofonen… Men det blev ändå ganska bra!

Framför allt hoppas jag att det inspirerar människor att komma med på OS outreachen med Mission Adventures nästa år!

Det är verkligen höst nu! Det går inte att undvika!

Bilden är tagen för någon vecka sen, dagen då jag tjöt till och sprang ut och fotade som en galning. Varför? Jo för att kameran äntligen fungerade. Den hade legat i byrålådan i nästan ett år eftersom den hade slutat fungera. I ärlighetens namn var jag lite sur på Gud att han inte hade gett mig en ny kamera som ersättning för den som inte fungerade. Men så hade inte skett. Nu förstår jag det bättre, vad skulle jag med en ny kamera till om jag redan hade en som fungerar?!

Jag vet inte varför, men jag bara bestämde mig för att testa kameran en gång till. Det har jag gjort flera gånger förut, men eftersom det var längesen så bytte jag batterier för att ge den en chans till. Den funkade!! Där av tjutet och att jag sprang ut i den ljuvliga höstsolen och tog massor av bilder.

Testade att ladda de gamla patterierna, men fick samma resultat – ingenting. Det betyder alltså att min kamera legat i byrålådan i 11 månader p.g.a. dåliga batterier. Det känns lite surt, men samtidigt är jag ju väldigt glad att jag har en kamera igen! Jag älskar mina bilder! :-)

Allt gott!

PS. Det är meningen att jag ska synas på bilderna!

Kände för att kolla vad folk pratar om.

Det var det falskaste jag sett och hört någonsin tror jag.

Innan dess tittade jag på “Kalle Moreus med flera”. Det var mycket bättre! Det var bara falskt när Danny spelade fiol för första gången på väldigt länge. Kalle är bra. Sprang in på hans spelning på Kulturkalaset i Göteborg i somras. Det var väldigt underhållande!

Längtar av någon anledning sällan efter att gå utomhus förrän jag har en god anledning att stanna inne…

Uppdatering: Det här lät deppigare än jag tänkte mig. Det var inte det jag menade!

Detta kan bero på flera saker:

1) Jag läser 3 inlägg om dagen om livet som preggo hos Att vara någons fru.

2) Familjelängtan har gjort sig påmind när jag mött fina småbarnsfamiljer på semestern.

3) Och mest troligt eftersom jag minns att jag i drömmen var i nionde månaden men inte särskilt stor alls: Jag hade en väldigt uppblåst mage i natt!

Undrar hur mycket det påverkar mig att jag numera sover ensam, efter att inte ha gjort det i tre veckor. att höra någon sova, andas djupt, eller gå upp på morgonen påverkar. Att jag vet att det så gott som dödade mitt andaktsliv förra gången är ju en annan sak.

Finns sååå mycket jag skulle vilja skriva om!

Allt gott!

Så här skönt hade det jag det i söndags morse.

När kyrkbilen gick orkade jag inte åka med, inte för att jag trodde att det skulle att det skulle bli en tråkig gudstjänst utan för att jag helt enkelt var för trött (har en förkylning som tar sig genom systemet och orsakar trötthet).

Satte mig istället på verandan med min frukost och njöt.

Började sedan messa med en gammal vän. Det är skönt att ha sånna som man kan vräka ur sig saker till, som ställer andra frågor än man själv ställer och som kan lyssna en stund. Så där satt jag…

… ända tills jag hörde: dripp, dripp, drippetidripp… Då blev det raskt dags att röja undan alla dynor och gå in i huset igen.

Väl där fastnade jag framför TV:n. Virkade mormorsrutor och kollade på ett avsnitt av Utvandrarna. Jämförde hela tiden med Kristina från Duvemåla. Är tacksam för att Björn&Benny gjorde den musikalen så att en generation till höll minnet av utvandrarna levande. Tror att det är viktigt att vi svenskar kommer ihåg att det bara är 100 år sedan vi var ett fattigt folk som behövde migrera för att skaffa brödföda. Det kanske skulle göra våra hjärtan lite mjukare mot dem som känner sig nödgade att göra samma sak idag.

Allt gott!